Uppväxt

Jag tror att min läggning grundlades redan när jag var barn. Jag var stor till växten, men extremt svag för min storlek, jag var rädd för allt möjligt och hade nära till gråt. Det var mycket på grund av det som jag blev mobbad som barn.

Det började redan när jag gick i lekskolan. När mina kamrater märkte hur svag jag var gav de sig på mig. Jag lider av en ovanlig hormonsjukdom gör att musklerna inte utvecklas som de ska. Istället för muskler utvecklar jag bara fettvävnad och var redan som barn väldigt tjock. Där andra har muskler är jag alldeles lös och sladdrig och jag har bara gelé i armarna. Dessutom rör jag mig väldigt långsamt och svettas väldigt mycket vid minsta ansträngning.

Under min skoltid var detta ett väldigt stort problem. Mina skolkamrater tyckte att jag var så otroligt äcklig och motbjudande så jag blev totalt utstött. Ingen ville vara med mig och jag hade inte en enda vän under alla år. I skolgymnastiken var jag urusel. Jag kunde inte hoppa upp på en plint ens. Försökte jag blev jag liggande på mage ovanpå den. De andra barnen tyckte det var väldigt lustigt att titta på och de stod alltid i en klunga runt omkring och retade mig och skrattade åt mig när jag gjorde mina desperata försök att komma upp på plinten.

Jag fick massor av öknamn, bland annat Fettklumpen och Svettlöken och Svagisen. Det var väldigt sårande men det värsta var i alla fall när dom slog mig och jag fick stryk så gott som dagligen under hela skoltiden. När jag gick till skolan på mornarna var jag så rädd att jag hade ont i magen. Rädd för att få stryk. Med åren blev det bara värre och värre för att nå sin kulmen under högstadiet.

Den lilla killen på de här två bilderna bodde granne med mig under uppväxttiden. 

På de här fotona, som är tagna i Italien är jag nio år och han sju.

Han var min enda vän, men vi var väldigt olika. Han var den tuffa av oss och var inte rädd för någonting medan jag var rädd för nästan allt. Trots att han var två år yngre var det alltid han som bestämde vad vi skulle göra. Han var den sportiga typen som var jättebra på fotboll och hockey medan jag var precis tvärtom, och det var jag som såg upp till honom fast han var mindre.  

Han var min första stora kärlek, och jag var obeskrivligt kär i honom under flera års tid. Det var inte klokt så mycket jag älskade honom, fast jag var tvungen att gå ned på knä för honom för att vara honom till lags, och jag gjorde vad som helst för honom, bara för att få vara med honom. Det utnyttjade han till max, och han var inte särskilt snäll mot mig. När det var dags för honom att börja skolan fick jag göra hans läxor, medan han var ute och lekte och spelade fotboll med andra killar. Det gjorde otroligt ont inom mig, eftersom jag aldrig fick vara med.

Ibland fick han världens utbrott och kunde hoppa på mig helt utan anledning bara för att han tyckte att det var roligt. Han var helvild och överöste mig med slag och sparkar och han tog i så mycket han orkade. Jag försökte hålla fast honom när han överföll mig, men han hade sådan otrolig energi och han gav sig inte. Dessutom var han starkare än mig, trots att han var så mycket mindre. Han lyckades ganska snabbt slita sig loss, och då hoppade han på mig igen gång på gång. 

Det dröjde inte särskilt lång tid förrän mina krafter och min energi tog slut. Jag var genomblöt av svett, medan han inte avdunstat en droppe svett, så han vann alltid våra slagsmål i slutändan. Det slutade alltid med att jag blev liggande på marken och grät, med honom sittande ovanpå mig. Då som först lugnade han ner sig, och vi blev vänner igen. Han brukade få lite dåligt samvete för att han hade vart så elak mot mig, och då lät han mig till och med pussa honom för att han visste hur otroligt mycket jag gillade att pussas. Det var så underbart att försonas på det sättet att jag helt glömde bort att han nyss hade slagit mig.
 

När han började i första klass förnedrade han mig inför sina, och några av mina klasskamrater på skolgården. Jag gick då i trean. Han attackerade mig och spöade mig väldigt enkelt inför dem, bara för att visa dem att han kunde. efter det ville ju även hans klasskamrater hoppa på mig titt som tätt. 

Skicka gärna ett mail och kommentera